028. Se då smyga tomtar upp ur vrårna...

Med endast fem dagar kvar till december anser jag att julpynten kan få komma smygande. Varför spara allt pyntande, fejande, bakande, handlande till ett enda stort stressmoment strax innan jul? Det är väl ändå inte meningen med lugnets högtid? Nej, pynta och baka när du känner för det och så lovar jag att julafton kommer att komma även i år, trots att du kanske aldrig hann känna för att städa.

I år skall det bli en extra rolig jul, för vi ska fira första gången här i nya huset på Patriksbackan! Och alla kommer att vara här och fira tillsammans med oss, hela jag blir alldeles varm när jag tänker på det! Men tro inte för den skull att jag varken överplanerar eller överstädar. Våra familjer kommer hit för att umgås, inte för att syna mina hörn eller för att följa ett minutschema av program. Det enda jag vet är att vi ska äta oförskämt länge ett dignade julbord med allt som alla tycker att är gott. Efter det är det fritt att släppa livremmen, inta en avslappnad position och göra det man känner för för stunden. Här finns ju allt man kan önska för en lyckad fortsättning; trevligt folk, dämpad julmusik, mjuka katter och julgodis och glögg i överflöd.
Inser ni hur mycket jag ser fram emot detta?

Självklart kör vi lite bilder på de julpynt som redan smugit sig fram här på Patriksbackan:

Såhär ser det när kan kikar in i vardagsrummet från stora hallen.
Julgardinerna saknas ännu och självklart granen. :)

Ser ni?
Jag har äntligen fått tag i den runda matta som jag sökt så länge,
visst blev det mycket bättre såhär?

Körsbärsträdet har fått små discobollar ("man pyntar det man haver"?)
och så har jag grävt fram ännu mer ljus, till Svetsarens stora fasa...

Och mina möss! De har nu fått förflytta sig från sin vas i biblioteket
 och bor numera i en stålkorg, julen till ära.