tisdag 3 mars 2015

055. Vill du bli min Cavaljer?

Varför Cavaljer? tänker säkert inte så många av er. Jag tänker berätta det ändå.

Jag är en van hundägare. Vi har i alla tider haft hundar hemma, och som lite var jag inte på dagis, utan jag var på kennel. (Aja, det är därför hon är som hon är, tänker ni nu.) Min första 'egna' hund ärvde jag efter min mormor, en gammal Samojed vid namn Ana-Malay.

Sedan fick våra Jämthundar valpar vilket resulterade i att jag och min bror fick vårdnaden om en egen lite en, Cozmoz. Snabbt växte han ju sig större och tillsist för stor för att vi barn skulle kunna ha ut honom i koppel, men världens snällaste utehund var han!

Min första, alldeles egna innehund, köpte jag för sparade månadspengar och små penninggåvor jag fått av morfar och farfar vid födelsedagar och jular. Detta var sommaren innan jag skulle börja sjuan, jag var tretton år och världens lyckligaste som fick ägna all min lediga tid åt min lilla Cavaljer Pim.

Jag skulle vilja visa bilder på hur söt han var när han var i Jims ålder, men se, dethär var på den tiden när vi fortfarande hade gamla mark och digitalkameror var lyxvara. Att slösa de 21 bilder du hade på rullen för att kanske få en icke-suddig bild av en vild valp gjorde jag förvisso, men det var inte uppskattat, och dessa 21 suddiga bilder är förstås papperskopior prydligt inlimmade i album.

Det var min hundhistoria, Pim hade ett starkt hjärta och levde 12 år, alltså upplevde han både övergången till euro, min högstadietid, min gymnasietid, ja, all tid fram till nyårsafton 2012-2013. Han hann till och med uppleva digitalkamerornas intåg i det vanliga hemmet, och mer därtill, när de blev så vanliga att familjen inte bara hade en, utan även varje tonåring hade utöver detta en egen.
Jag låter ett gäng mycket gamla bilder jag hittade i mitt (digitala) arkiv betona det jag just skrev.

"Pim, vi har fått en egen kamera, vi kan ta massor av bilder på oss själva - vilken originell idé!" 


"Vad vi ska med dem till? Jag vet inte, Facebook finns ju inte ännu."


"Varför svart-vitt? För att det är en superhäftig NY inställning vi inte sett förut!"


"Jag lovar, svart-vitt blir säkert trendig pånytt en dag!"


"Pim, titta RAKT in i kameran!"

"Uttråkad? Redan?"


"Hey, är dethär din eller min bild?"


"Happy, happy, happy!"


"Okej, sista, vi tar en promenad istället."

Sådär, detdär sa väl sig själv?
Vi skaffar Cavaljer för att jag ser ut som en sådan.
"Sådan matte, sådan hund" är en regel vi håller stenhårt  på hemma hos oss.

8 kommentarer:

  1. Åh, Pim min vän ��

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja-a, jag bleiv själv riktigt nostalgisk tå jag gick igenom alla gamla bilder. Vi har hinda me så mycket kul ihop, jag å min hund. :) he har no ve två jättetomma år nu utan hund, men snart blir he ju ändring på den fronten <3

      Radera
  2. <3 ska e ju va!

    SvaraRadera
    Svar
    1. <3 Pim var nog allas vän,genuint intresserad av ALLT folk! :) Speciellt ti som klia öronen bra ;)

      Radera
    2. "Kom Pim så drar ja d i båda örona" :D <3

      Radera
    3. Oj, tänk att he hadd ja heilt glömd bort! <3 får no ta hid Robin som hundvakt åt Jim så han å lär se ti bli "dreji i båda örona" :) oj, gullungan miin <3

      Radera
  3. Fina, fina Pimmen! Och du också förstås. Lycka till med nya hunden, jag ser framemot hundpromenader med er två! <3 Hälsningar från Luxemburg föresten, allt går bra och nu fattar jag inte ens vad jag stressade så mycket över innan. Stor kram och en puss på nosen åt Jim!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag visste ju att du skulle ta LUX med storm! Jag ser så fram emot att få komma dit och hälsa på dig, jag är såå stolt över dig! <3 Kramar

      Radera