020. Så vitt jag vet...

Utsikten från matsalsfönstret i morse.

Shit vad vackert det var här i morse på Patriksbackan när jag vaknade upp! 

Solen höll just på att bryta dag och nattens snöoväder hade lagt tjocka gnistrande drivor över det annars så karga höstlandskapet. Så medans jag yrade sömndrucket runt med kameran för att fånga det vackra utanför fönstret kom jag att tänka på en sak; jag hatar vitt som en dominant färg, ett faktum som alla är väl medvetna om vid dethär laget, vitt som ett litet avbrott, som ett komplement, det funkar, det är okej, men vitt som en dominant helhet, är bara en fantasilös bortförklaring. 

Men, min regel har ett undantag, eller till och med tre, insåg jag när jag beundrade världen runtomkring. 
Snö, vita vidder så långt ögat kan nå, så rogivande, så vackert. Det är okej. Det var nummer ett. 
Nummer två: Quattro såklart, min vita hårboll, hon är snygg i sin nästan helvit vinterskrud just nu. Också okej. Sista, nummer tre: brudklänningar. En helvit skapelse som särskiljer festens mittpunkt från de övriga deltagarna. Den enda gången jag skulle kunna tänka mig att bära helvitt (eh, rättelse, den enda gången jag skulle kunna tänka mig att bära helvitt PRIVAT, min arbetsuniform som jag bär åtta timmar varje dag, är ju trots allt en tvådelad helvit skapelse komplett med mössa och allt, tydligen sånt man glömmer när man är mitt uppe i bloggivern...)Nå, så vitt jag vet är det allt vad vitt jag tål i större mängder. Hur är det med er? Har jag missat något?
Vad annat är snyggt i vitt?

Nog yrat, lite bilder på det istället!

Så vackert, så fridfullt. Framgår det kanske att vintern är min favoritårstid?
Jag tror bestämt att jag skall ägna min lediga onsdag åt att bygga snölyktor,
såfort jag ätit lite lunch, nån som vill komma ut och leka med mig? 

Vår vackra vita diva-kitte Quattro.
Nope, hon kommer inte ut och leker, såhär kommer hon att ligga tills det blir vår igen.
Brukar era katter också gå i ide? Jag har försökt övertyga henne om att kattdjur inte gör det...