Efter förra inlägget tror säkert flera att Svetsaren och jag måste vara känslokalla och grymma människor
som inte vill att våra mjuka och alldeles genom underbara angorakatter skall sova i vår breda och varma säng om nätterna, utan vill tvinga dem istället att ligga i en kall, hård och kärlekslös trälåda på golvet i ett mörkt hörn, typ.
Så tyckte vi också att man inte kunde göra.
Tillförst.
När de såg ut såhär:
 |
| Garrett och Quattro, här nio veckor gamla. |
Numera så hinner vi med tur bädda sängen om dagarna innan de kommer in för att sova sin middagslur,
då ser det för det mesta ut såhär:
 |
| Quattro och skönhetssömnen. |
Jag lovar, katten kom dit efter kuddarna och ändå ser det ut som om vi försöker kväva henne. Det är inte bara en gång jag varit tvungen att försäkra mig om att djuret ännu andats efter att det djuptdykt bland kuddar, täcken och filtar. Desto mera runt om och ovanpå - desto bättre, tycks mottot vara. Därför är förstås den obäddade sängen utopin med alla sina till synes oändliga möjligheter till lager på lager, och sover någon redan där - desto varmare och trängre, kurr-mjau!
Mysigt, tänker du.
Kolla in denna bild, sanningen bakom divans hittills stilsäkra look:
 |
| Även divor lider av "dagen efter"... |
Vi må vara kalla och hjärtlösa, Svetsaren och jag, men det håller oss fria från loppor och löss... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar