018. Runda former och sneda hörn - bara för att vi kan!

Åh, tack för alla fina svar jag fått angående förra inlägget!
Både här på bloggen och på Facebook har det regnat in förslag, frågor och idéer, medan mina kära kollegor på jobbet ägnat kaffepausernas och matpausernas servetter och kontorspennor åt att rita nya finurliga lösningar. Jag borde egentligen bjuda hem hela bunten så får ni helt in real life vrida och vända mina möbler.

Och jag erkänner, visst var min förfrågan lite bristfällig och frågeställningen lite luddig och oklar
(vad är egentligen problemet?) därför har jag nu grävt fram en planritning över köket/vardagsrummet samt fotat lite bilder. Vassegod!

Japp, planritningen över kök/vardagsrumsflygeln,
bakre terrassen och poolen får vara med på ett hörn också.
Bardisken och vitrinen hör till fast inredning och matsalsbordet ska stå där det står,
annars får nog Svetsaren närvfel...

Första möbleringen (se foto i förra inlägget.)

Möbleringen just nu. (Foto på detta här.)

 Egentligen gillar jag mer och mer så som vi har det nu, det som jag störde mig på i början var ju dödutrymmet bakom soffan, men det har jag nästan lärt mig leva med. Det är ju egentligen bara en inställningsfråga, ett invant beteende insåg jag.

Jag har alltid fått höra att man skall ta tillvara rummen och möblera smart, utnyttja varenda kvadratmillimeter. I alla små studielägenheter jag haft har det alltid hängt på dendär sista millimetern, inget fick gå till spillo när jag skulle leva och vara på typ tjugoen kvadrat. Nu har vi ju verkligen inte det problemet Svetsaren och jag. Vi ryms trots ett tomt hör bakom en soffa, vi kan lyxa till det och till och med undvara det hörnet till ingenting, till en studie i dammbildning och till förvaring av katternas bortslarvade mjukismöss. Som en kyrkogård åt höstens sista flugor och som en perfekt gömställe om man vill undvika astmatikers.

Jag kände mig som en riktig krösus, så som pälsfarmarna säkert känner sig när de beställer en extra Mercedes, en till Swan - inte för att de behöver den utan för att de kan. Japp, jag har mitt hörn, bara för att jag kan. "Här knusslar vi inte med kvadraterna, höhöhö" (Eller var det nu igen bara för att jag väntar på en bättre lösning?)

Och så bilder på detta, tagna så att jag sitter i soffan med det berömda tomma hörnet:

Kikar lite till vänster, man ser matsalsbordet,
vitrinen (bakom den alltför ljusa ugglan), delar av bardisken och köket.

1. Rakt fram, delar av köket och bardisken.
2. Snett till höger, öppningen in till flygeln, en liten del av köket samt Svetsarens ögonsten;
hans 60" full HD, smart 3D Led.
Jag brukar dock kalla den kort och gott för TV.

Dessutom har ju jag inget problem med att folk inte kan se på TV ur den sista fåtöljen, Svetsaren och jag klarar oss bra med soffan och den andra fåtöljen, och är vi fler än vi två (+ nån luddig katt) så antar jag att dessa kommit för att umgås, inte för att se på Ernst. Jag rekommenderar till och med folk att umgås med oss om så skulle vara fallet, jag är verkligen urtrevlig när jag är utvilad och fått rätt dosering. (Haha.)

Det med med runda mattan har jag försökt få igenom redan innan vi flyttade, men Svetsaren totalvägrar!
Han har något emot runda former försöker han luddigt försvara sig. Men det kan ju inte stämma, varför har han isåfall mig? ;)

017. Hjälp, mina smilisar måste välja mellan att kommunicera och se på TV!

Yes, nu är jag tillbaka och det är nu som jag behöver era åsikter, er hjälp! 

Svetsaren och jag har ett ganska svårmöblerat vardagsrum; och att detta är helt och hållet mitt fel, är något som Svetsaren gärna nämner i "förbifarten". När vi ritade och planerade huset (läs: jag) så blev det så att vardagsrummet inte fick ett enda nittio-graders-hörn. Nemas, inget. Och trots att försäljaren påpekade detta för oss (mig) så ville vi (jag) så gärna ha denna fenomenala(?) planlösning att vi (Svetsaren) dessutom betalade en lite slant extra för just dessa "icke-nitti-graders-hörn". Till mitt försvar såg detta jättebra ut på papper. Det såg jättebra ut ännu när det var omöblerat och fyllt av drömmar och fantasier. 

Missförstå mig rätt, jag älskar mitt vardagsrum och jag skulle absolut bygga det så här igen om jag fick göra om det. (Form före funktion, som min pappa Byggnadsingenjören brukar beskriva min smak och estetik. Han känner sin dotter Konstnären.) Vårt vardagsrum är det som ger huset den stora extra wow-faktorn; det rummet som gör detta hem till mitt (och Svetsarens) och ingens annans.
Men det gör det inte enklare att möblera för det!

Nedan kommer nu två bilder, en på hur vi möblerade det först, när vi flyttade in; detta är Svetsarens favoritlösning hittills. Sedan kommer en bild på hur vi har det just nu, min favorit at the moment. Detta för att ni ska ha lättare att förstå vad vi bollar med. Er uppgift är att med nya fräscha ögon se om ni hittar en ny vändning, för Svetsaren och jag kan behöva en knuff i en ny riktning, vi har helt enkelt bott in oss och blivit för bekväma för att riktigt se vad man skulle kunna göra. 

Såhär valde vi att möblera vardagsrummet när vi flyttade in i mars detta år. 

Problemområden:
A. Möblerna har bara radats upp längs väggarna känns det som.
B. Om man sitter i soffan respektive fåtöljen så som smilisarna på bilden gör,
så har de svårt att kommunicera, avståndet och vinkeln är helt off.
C. Sitter man i soffan når man inte efter sitt glas fredagsmjölk från bordet.
D. Världens fulaste vinkel mellan matta och soffa.

Såhär har vi möblerat samma hörn av rummet just nu.
(Notera ugglan i körsbärsträdet.) 

Problemområden:
A. Ganska mycket dö-utrymme i hörnet bakom soffan och fåtöljen.
B. Sitter man där våran numera välbekanta smilis sitter så ser man inte tv:n, den är bakom ryggen.

Det som måste finnas med är soffan, de båda fåtöljerna, bordet och gärna trädet.Smilisarna bor inte här, de är bara tillfälligt på besök. Så, sitter du inne med en fenomenal lösning? Släng in en kommentar! :)

lillHill, som inte har någon nytta av Pythagoras just nu...

016. Som Coccola-flickona

Vi tycks aldrig komma ifrån vårat sovrum här på Patriksbackan, lite avstickare tar vi till vardagsrums-renoveringen i Esse (klicka här för att direkt skjutsas in i vardagsrummet och klicka här för att enkelt följa med hur det hela spårar ur - vi två snackar helt klart för mycket inredning dagtid!) och sen är vips tillbaka igen på kammaren hos oss. Jag lovar, ni ska få se resten av huset, mycket snart, för jag behöver nämligen som omväxling era råd angående vårt vardagsrum, så håll er ajour med vad som rör och förs här! 

But first, låter jag Quattroza the diva-cat stjäla lite uppmärksamhet, igen, 
såhär sov hon nämligen en dag när jag kom hem från jobbet denna vecka. Alltså, saaay what?

Jepp, på rygg, alla tassar i vädret, djupt sovandes. What´s up with that cat?!

Sen så vaknade hon förstås till för några sekunder
(efter att jag "smugit" runt och fotat henne ur olika vinklar)
och då fick jag denna mördande blick, man väcker i n t e en diva ur hennes skönhetssömn!

Det var dagens sängkammarprat!

015. Q&A: Brickwall

 Jag måste erkänna: det är jätteroligt för mig när folk rådfrågar mig i frågor gällande hem och inredning -  speciellt när det gäller färgsättning. Då är jag riktigt i mitt esse, jag känner att jag verkligen kan ge ett vettigt svar, utan att essä-flumma, så som man lärde sig i gymnasiet att göra i ämnen man inte kunde något om, för att verka smart och kunnig där och ändå...

Dock vill jag aldrig vara den som säger vad som är rätt eller fel, vad någon borde och inte borde göra, snarare vill jag ge en ny vinkling när man kört fast eller inte vet var eller hur man skall börja. För viktigast är att det blir en vrån, ett rum, ett hem som speglar din egen personlighet, inte något som ser ut som ett överarbetat och sönderplanerat färdigt koncept, som vem som helst kan kopiera och köpa. Nej, hyji! Jag bollar gärna idéer utgående från personlighet, stil, smak och möjligheter - men aldrig att jag skulle peka finger. Ditt hem, ditt val. Men låt det synas att det är just DITT val. Det är mitt bästa råd.

Nå, till frågan som jag bollat idag och som jag inte kunde släppa när jag sen kom hem, utan passade på att göra ett kollage nu på kvällen, mest för att jag är bättre på att rita och färgsätta än att verkligen berätta och bara med ord försöka måla upp en vision som någon utanför mitt huvud skall kunna se och förstå.

Så, det hela gäller en ytrenovering, en uppfräschning av ett befintligt vardagsrum. Det de (hon) ville få fram var en vacker röd tegelvägg med tillhörande öppen spis. Gärna skulle rummet självklart få utstråla ett lite gammaldags charm och lugn, utan att för den skull vara trist, färglös eller daterad. Tjejen i sig är inte rädd för vare sig färger eller mönster (detta skvallrar inte bara hennes härligt bubbliga personlighet om, utan det syns även i hennes kök med en limegrön hint och de storblommiga tapeterna i två av de andra rummen om).

Mina tankar gick då genast till grågrönt. Vill du höja en färg, sätt den bredvid dess komplementfärg - det vill säga den färg som är längst ifrån din nuvarande färg i färgcirkeln. Tegelrött - grågrönt. Det röda kommer att 'poppa' upp och få nytt liv och det grågröna ger en lite gammaldags fin och lugn avrundning utan att vara varken feg eller trist i sig. Det är detta jag vill visa med mitt mycket hemmagjorda kollage, hur dessa två färger hjälper och kompletterar varandra:

Moodboard. Såhär brukar jag göra när jag vill åskådliggöra mina idéer för mig själv eller för någon annan.
Det ger det hela en helt ny dimension, man ser vart tankarna är påväg
och om det alls har någon förankring i verkligheten.

Vi bollade ganska länge olika idéer; enfärgat, målat, struktur och tapet. Jag tyckte det var otroligt givande att se att jag kunde komma med en ny vinkling, ett nytt spår för dem (henne) att fundera vidare kring och hitta deras (sin) egen stil och tolkning av det hela.

En sak är jag dock säker på, vad den tjejen än kommer att göra, så kan jag garantera er att deras vardagsrum kommer att bli något alldeles personligt och extra! Lycka till MW!

/lillHill

014. ...but first, let me take a selfie!

Kom på att jag vänder ut och in på mitt hem här på bloggen, men själv förblir jag en anonym skribent bakom min egen skärm. Jag har aldrig varit (och kommer aldrig att bli) en sådan som fotar och visar dagens outfit eller överhopar min blogg med otaliga bilder på mig själv, men visst tycker jag själv att det är trevligare om man vet hur människan i fråga ser ut som driver den blogg man regelbundet läser. Så, only for you guys, I have taken a selfie (eller ett flertal, långt fler än jag vågar erkänna, att fota inredning är bra mycket enklare!)

Jag har hört det hundra gånger och kommer säkert att höra det hundra till; jag har jättestora ögon. I know.
Tyvärr är de inte till för att se extra bra med, de är bara där för syns skull, för att se extra bra ut...

Jag har tydligen en "bättre vinkel", snett från höger, halvprofil. Rakt framifrån blir mina ögon som tefat,
helprofil, som nedersta bilden här, så ser min näsa vass ut.  Bäst att inte vända andra kinden till...

Huh, detta var en utmaning, but there you have it, eller, här har ni mej, hej-hej!
/lillHill

013. Jag vill inte dela säng med dig

Efter förra inlägget tror säkert flera att Svetsaren och jag måste vara känslokalla och grymma människor
som inte vill att våra mjuka och alldeles genom underbara angorakatter skall sova i vår breda och varma säng om nätterna, utan vill tvinga dem istället att ligga i en kall, hård och kärlekslös trälåda på golvet i ett mörkt hörn, typ.
Så tyckte vi också att man inte kunde göra.
Tillförst.

När de såg ut såhär:

Garrett och Quattro, här nio veckor gamla.

Numera så hinner vi med tur bädda sängen om dagarna innan de kommer in för att sova sin middagslur,
då ser det för det mesta ut såhär:

Quattro och skönhetssömnen.

Jag lovar, katten kom dit efter kuddarna och ändå ser det ut som om vi försöker kväva henne. Det är inte bara en gång jag varit tvungen att försäkra mig om att djuret ännu andats efter att det djuptdykt bland kuddar, täcken och filtar. Desto mera runt om och ovanpå - desto bättre, tycks mottot vara. Därför är förstås den obäddade sängen utopin med alla sina till synes oändliga möjligheter till lager på lager, och sover någon redan där - desto varmare och trängre, kurr-mjau!
Mysigt, tänker du.
Kolla in denna bild, sanningen bakom divans hittills stilsäkra look:

Även divor lider av "dagen efter"...

Vi må vara kalla och hjärtlösa, Svetsaren och jag, men det håller oss fria från loppor och löss... ;)

012. In bed with Hill

Nu när det är höst och vintern sakta börjar närma sig, så tycker jag att det lämpar sig att ta en titt på hur jag har planerat och utformat den plats där jag tänker gå i ide, nu så fort dagarna blir ännu lite mörkare.

Välkommen in!

1. Stora spegeln och en fruktlåda som jag betsat mörkt och bäddat, i hopp om att lyxdivan&vilddjuret (Quattro&Garrett) skulle föredra en egen bädd framom Svetsarens och min säng. Yeah, dream on!

2. Svetsarens sidan av sängen. Gomoron nu bara! ;)

1. Svetsarens klädstång (han har bättre ordning å sina kläder än vad jag har, därför får hans ha paradplats),
min mormors "amirika-trunk" och min sköldpadda. Paddan har överlevt det jag har överlevt
och därför följer hon mig nu i vått och torrt, för att gå vidare men aldrig glömma.

2. En bättre helhetsbild av halva rummet. Kan man säga så? Ger det ens en helhetsbild om det bara är hälften?

3.  Detaljbild, bara för att jag älskar detaljer.

1. Min sida av sängen, med ingången till min WIC! (skor is the shit!)

2. En lite smygtitt in.

Såhär blir det när man blandar ALLA färger,
mjukt och hårt, blankt och matt, metall och trä,
piggt och jordnära, stort och smått,
gammalt och nytt. Vad tycks?

Nu blir det promenad, skall och kika till en väninna
som bygger hus som bäst här i samma lilla byahörn.
/lillHill

011. Made in Finland

I fredags när jag kom hem från jobbet så väntade två mörka främlingar på mig...

Den ena visade sig vara lite av en nöt, medan den andra var helt genomgod.

010. Ibland är de lösa på byn också...

Ibland när jag kommer hem från jobbet så möts jag av dethär:

Luddbollarna Garrett [Garetto Canelito Frazzo] och Quattro [Quattroza Burrberry Patricscatto].
(Om Svetsaren varit med och bestämt namnen? Eh...)

Då är det verkligen tur att vi har satt upp denna skylt bredvid huvudingången:

Ibland är det viktigt att vara seriös, att ta saker och ting på allvar.
Har jag hört.