004. Detaljrik dialog om detaljer

Eva:
"Det ska bli jättekul att läsa mer om din inredningsstil och smak! För du har rätt i att din stil lämnar ingen oberörd. Det är busenkelt att inreda allt i vitt, för då behöver man inte tänka själv en endaste gång. More is more är däremot en svår stil eftersom den kräver att inredaren har sinne för vad som funkar ihop och vad som inte gör det. Som tur har du den förmågan."

Tack! Tack för att du tror på mig och tack för att du tog dig tid att kommentera! Jag hoppas att jag kan beröra, lämna er med en tanke. Inte vill jag sätta en massa tid och arbete på att vara en slätstruken blogg som passar in i mängden, vad vore idén med det? Dock vill jag inte heller vara den som provocerar bara för att provocera, det vore att sälja ut sig kortsiktigt och billigt. 

"Jag log lite när jag läste om din och Svetsarens balansgång. Jag kan känna igen mig! Svetsaren verkar ha liknande smak som Ingenjören. Jag har visserligen aldrig varit någon more is more-typ, men visst har jag också blivit tvungen att tona ner lite. Jag älskade mitt singelhem i Åbo, med möbler i svart, vitt och trä, med brunt läder, röd sammet, röda trasmattor, turkos väggbonad och gulsvartprickig gardin. När jag skriver det låter det som en katastrof men jag fick komplimanger av alla som besökte mig, så det var nog inte bara jag som tyckte att det var fint. :) "

Nu är det min tur att le! Tror du att det kan spela en avgörande roll  att din Ingenjör och min Svetsare är finländska, heterosexuella män av idag? Dessutom älskade jag också ditt Åbo-hem, en härlig balansgång mellan ombonad hemkänsla och ungdomlig fräschhet! En massa vackra och oväntade detaljer, utan att för den skull ge intrycket av oreda eller kaos. Synd att jag inte hittar nån bild därifrån i skrivandet stund, den hade kunna fungera som inspiration åt unga som flyttar hemifrån, att se hur mycket man egentligen kan göra i en hyreslägenhet, "bara" med hjälp utav textilier, möbler, tavlor och belysning. Man behöver inte tapetsera om och byta golv (och det får du garanterat heller inte göra) för att ge sitt boende en specifik prägel.

"Vårt nuvarande hem är vuxnare och tråkigare. I ditt förra inlägg skrev du att du hatar opersonliga hem. Det förstår jag, men jag vill också försvara mig med att säga att det ibland finns en poäng med opersonliga lösningar. I vårt vardagsrum hänger nu intetsägande vita linnegardiner istället för de underbara tjocka och mönstrade som jag först hängde upp. Helt enkelt eftersom jag vill ta vara på allt ljus och med de nästan osynliga gardinerna ser fönsternischen mycket större och luftigare ut. Men om man som du bor i ett jättehus med imponerande takhöjd är det naturligtvis inget problem. :) "

Jag känner igen mig i tankesättet 'vuxnare och tråkigare'. För visst är det till viss del så för mig nu också, eller egentligen under tiden som vi byggde, när alla fasta inredningar och ytmaterial skulle väljas och planeras. Visst hade det varit kul att släppa alla hämningar och följa alla mina spontana infall, det hade säkert blivit vackert det med, men hur beständigt hade det varit? Hade jag om tio år fortfarande tyckt att min ferrariröda köksinredning varit fräsch och modern? Eller hade jag inom fem år tröttnat på den karneval av färger som utgjort basen i vårt hem?

Så jag tyglade mig, eller rättare sagt; Svetsaren tyglade mig. Och jag är nöjd över de besluten vi tog då, för nu kan jag verkligen gå hela linan ut om jag så vill med alla kompletterande material. För basen, trots att den är intressant i sig, så bestämmer inte vilka möbler och textilier som passar var. Att begränsa sig då gör att jag över huvud taget inte behöver begränsa mig nu. Det ger mig en sådan enorm kick och Svetsaren en sådan enorm huvudvärk.  

"Trots att jag i grunden är mer som du förstår jag Svetsaren. Jag tål inte heller små fåglar, porslinskatter och djur ur Kinderägg. Jag har börjat inse det fina med minimalism, att rena fräsha ytor ger mig energi medan okontrollerade högar av prylar irriterar. Jag är så trångbodd att det inte finns utrymme för extra prylar. Men eftersom jag älskar vackra saker dekorerar jag med fina nyttoprylar. I köket har jag t.ex. en favorithylla där jag låter mitt eleganta durkslag och min älskade tekanna stå framme. :)"

Till mitt försvar så har jag inte sparat ett enda djur ur Kinderägg efter denna påsk, hemma hos mig alltså. Hemma hos mamma har jag en orm i byggsats som slingrar sig i hennes påskgräs, hoppas hon inte har slängt ut den nu när påsken är över...

Resten har jag försökt kringgå, avgör ni om ni tycker att jag lyckats!

Porslinskatter. Men ett lejon i gips som vakar över dig på toaletten, det är väl ändå okej?

Katter i form av skyltar kan väl heller inte räknas? Och en stor skål med mjuka möss, det nämndes ju inte ens!

Ljus och ljuslyktor är något som också klassas som både livsfarligt och onödigt pynt.
Själv skulle jag nästan kunna tänka mig att leva utan eldriven belysning,
bara jag fick ha massor av tända ljus i varje rum.
Stora, mjuka djur är heller inte alls samma som små djur ur Kinderägg. Här kraschar dock 'vuxet och tråkigt'...

Sist men inte minst:
små fåglar och ugglor i egna holkar är två vitt skilda ting, fråga vilken ornitolog som helst!
Krukväxter är också superonödiga.

...Jag har en del kvar på kompromisstadiet, eller hur?