053. Vi ska bli en till!

"Whoever said you can't buy happiness,

forgot about little puppies."
- Gene Hill

052. En katt med en blogg: Allt om att inredningsblogga!

Matte sa åt mig häromdagen att Patriksbackan primärt är en inredningsblogg, så om jag inte har något om inredning att komma med, så kan jag ta mina spydigheter till ett eget forum. 

Kan ni fatta? 

Jag, Quattroza? Byta forum? Fräs! Jag bokstavligen driver ju denhär bloggen! 

JAG är stjärnan här! Patriksbackan är en livsstilsblogg! 

En blogg om mitt liv med stil! Fräs!

Men, om det är inredning matte vill ha så är det inredning matte ska få! Jag vet ju att ni, käras fans, vill ha mig; få mina skönhetsråd och höra om mitt spännande glam-liv! 

Så var tålmodiga, vi ska ge matte med klorna så återgår vi till det normala efter det! Purr, purr.

Inredningsbloggar är det töntigaste någonsin 

och jag skall berätta för er hur löjligt enkelt det är att driva en sådan! 

Först, välj en möbel, eller varför inte ett helt rum, som du vill beskriva. Berätta för alla att detta är din favorit, hur myysigt du har det just här, hela tiden. Purr, purr.

Viktigt här är bildbevis, lyckas du dessutom med en selfie där du "omedvetet" ser ut att trivas på din favoritplats så blir alla andra också genast mer intresserade. Purr, purr.
(Notera musen på golvet, noga utplacerad för att ge bilden en 'ögonblickskänsla'; att bilden blev tagen i smyg i all hast, allt för att invagga dig i en känsla av kravlös hemtrevnad, purr, purr.) 

Nu när du har väckt allas intresse för ditt fantastiska sätt att inreda, se då till att fotografera samma sak igen, fast ur en annan vinkel,  som för att påpeka att det dessutom är helt tredimensionellt och inte bara direkt kopierat ur ett inredningsmagasin. Denna gång ska du dessutom zooma in lite närmare för att skapa ett intimare band med dina läsare; "dethär är mellan dig och mig, ett unikt tips". Purr, purr.
 

Purr, bild nummer tre (japp, som inredningsbloggare skall din blogg bestå till största delen av bilder, tagna i bra ljus med en bra kamera. Den eventuella texten skall bara styrka det du redan kunnat utläsa ur bilden.) Bild tre tas ur en tredje vinkel, och för att inte tråka ut läsaren som just insett att denne tittar på en tredje bild av samma sak, kan man denna gång inkludera en familjemedlem eller ett husdjur, denne också lika lycklig, fångad i ögonblicket, helt omedveten om fotografen. (Titta hur vi alla trivs!) Mjau!

Bild fyra skall påvisa din konstnärliga frihet. Purr, purr.
Minst en bild i ett inredningsreportage måste vara "konstnärlig", det är alltså den bilden som togs i fel ljus, i fel vinkel och där de omedvetna familjemedlemmarna verkligen var omedvetna om att fotot togs.

Bild fem skall vara en "bakom kulisserna bild", och skall vara, precis som de övriga icke-arrangerade bilderna arrangerad. Här kan du/ni låtsas tröttna på all uppståndelse kring din fantastiska inredning, spexa till det med att medvetet titta in i kameran och kanske göra en rolig min, ha en roligt text, och ge oss alla känslan av att "tack för att ni kom, nu måste vi bara få fortsätta vara lyckliga här ifred." Mjau!

Här kan du nu alternativt avsluta ditt inlägg eller, purr, purr, köra ett sista trumfkort,

du spelar på affektionsvärdet på dina inredningsdetaljer och -prylar!
Inget slår en inredningsbloggare som lyckas blanda det nya och fräscha med något verkligt gammalt och använt, något fullt av minnen, purr, purr. 

Så låt mig presentera de två sista bilderna:

"Den är inte bara snygg och användbar, som ni ser har jag haft den enda sedan jag var ett litet barn"-bilden. 

"Redan då var det en favorit som nu fått hänga med till min vuxna bostad"-bilden.

Och det, mina vänner, var hur man driver en inredningsblogg.
Exakt, vem som helst klarar detdär, jag är katt och gjorde det på typ tio minuter.
//Quattro

051. 5 475 928 andra har också svårt att fatta

Jag har, i mitt tycke, världens enklaste efternamn.
Fyra bokstäver, varav två är samma.
H, I, dubbel L. Hill.

Uttalas precis som det stavas, och stavas precis som det uttalas.
Kort och koncist - och internationellt dessutom!
Lätt både här hemma och borta skulle man kanske kunna tro.
Nope, nej, ei, nada, njet, no, icke!

I gymnasiet fick jag frågan om mitt efternamn stavas med "E".
Jag trodde läraren i fråga skämtade och svarade att jag hoppades att min närvaro på hans lektioner inte är ett personligt helvete för honom.
Han gav mig fågelholksminen så jag tillade snabbt; "nej, i". 

Senare, när Svetsaren och jag skulle börja bygga hus här på Patriksbackan för två år sedan,
så hade vi förstås tillkallat ett husbolag som skulle göra upp ritningar och leverera huspaketet.
Utkastet till ritningarna kom för granskning och vi skulle märka i och ändra om något var fel; mått, färger, lutningar, höjder, väggar, fönster, dörrar... ni fattar.
Jag hittade ett, i utkastets nedre kant; "beställare", Sandra Hilli.

"Mitt namn är Hill, inte Hilli, för jag är ingen amper finska.
Men, om ni inte omedelbart korrigerar detta, så blir jag det, prkl!"

 
Titt som tätt stavar folk i detta land mitt namn fel, mina fyra bokstäver till trots.

Hilli är den absolut vanligaste felstavningen och, rent språkmässigt, den mest förståeliga.
Men jag trodde, fram tills förra helgen, att jag sett alla (o)möjliga kreativa kombinationer.
Då mittiallt dök denna upp:

Alltså, vad?
Två "I" och ett "L"?
Really?!

REALLY?!

Det finns 5 476 074 personer i Finland,
145 av dessa heter Hill i efternamn.

Så du kan vara helt lugn,
 5 475 928 andra har också svårt att stava till Hill. ;)

//lillHill

050. From Patriksbackan with Love!

I lördags var det allahjärtansdag och jag, som egentligen är lite av en romantiker hade bestämt mig för att ta ut Svetsaren på en överraskningsdate. Sagt och gjort, redan veckor på förhand bokade jag både bord på restaurang och biobiljetter till den överuppmärksammade filmen baserad på den överuppmärksammade boken med samma namn; Fifty Shades of Grey.

Utan att förstöra filmupplevelsen för någon så kan jag bara kort konstatera att filmen var om möjligt ännu mer händelsefattig och platt än den platta och händelsefattiga bok den baserade sig på. Hur som tycker jag att det hör till att man har sett den så att man kan bilda sig en egen åsikt, och Svetsaren, som inte ens läst boken, behövde absolut se den för att förstå (eller inte förstå) vad det är som alla är så hysteriska över just nu.

Nog om det, nu kör vi lite bilder från lördagen den fjortonde!

En ask med favoritchoklad behövde han också få redan från morgonen.

Påminner inte vändagskortet skrämmande mycket om en viss vit diva-katt som vi alla väl känner till?

Nu far vi på date - but first; let me take a selfie!

Ta hand om er och ta hand om varandra! :)

049. Februari, bäst av tolv!

Det råder inga tvivel om att februari är favoritmånaden hos oss på Patriksbackan.
Månaden, som med sina ynka 28 dagar, lyckas landa inte bara det kallaste vädret utan även den största snömängden, sportar med en hel vecka ledigt för de yngsta och står värd för två av årets "bullahögtider"; Runebergsdagen och Fettisdagen. För att inte prata om allahjärtans dag - kärlek mitt i kylan och månaden. Tre av mina åtta kusiner firar sina födelsedagar denna månad, så också en av mina två mostrar.
Och bäst av allt;
hela denna fantastiska månad inleds med min alldeles egna födelsedag! 
 

Det bästa med födelsedagar är allt roligt man får baka och bjuda på!
Att baka och hålla på i köket är ett sätt för mig att få utlopp för min kreativitet,
en energi som mitt väsen helt och hållet består utav.

Här kommer ett plock av vad jag bjöd på,
och som bonus för att ni är gulliga och tittar in hit så har vissa godingar till och med recept!

Smörgåstårta, ah, ni som följer oss vet att denna är på snudd vardagsmat här på Patriksbackan;
ingen fest är för stor, ingen händelse är för liten, allt går att ha som ursäkt för en bit hemgjord smörgåstårta! 

Sallad. En mycket underskattad rätt om ni frågar mig.
Pröva min spännande blandning eller experimentera ihop er egen,
den både smakar gott och gör gott. :)

Fröknäcke. Supertrendigt, jag vet. ALLA har sitt eget recept och ALLA gör dem.
Och vet ni, det är superbra. Dethär är hälsan själv, och det smakar faktiskt inte så jävligt som det låter, det är faktiskt riktigt gott. Tror nig mig inte? Svetsaren äter bitarna som de är. Som snacks.
Japp, jag vet, män är allergiska mot ordet "hälsosamt".
Sa ju att det var gott!

Slutligen; Tårtan! Varje födelsedagskalas behöver ha en tårta som avslutning och detta är årets bidrag:
En tyngre version av ostkaka packad med grädde, choklad, hackade hasselnötter och campagne cognac (Rémy Martin, Fine Champagne Cognac, VSOP) dekorerad med finaste belgiska choklad, färska jordgubbar och kristyr.

Mmmm, jo, den gick ner.

048. En katt med en blogg: I'm purrfect!

Purr-Mjau nu bara!
Vilken stress, vilken press! Här har jag dagen fullspäckad med skönhetssömn och så inser jag till min förfäran, när jag skrollar igenom Facebook, att det kommit klagomål på mattes sida om att bloggen ligger nere! Vilken vanvård alltså! Allt jag har byggt upp har matte inte ens vett att lite underhålla medan jag gör mina viktiga saker! Människor alltså, hur svårt ska det vara att få dem tama? Så nu, på min redan fullspäckade dag, blir jag tvungen att blogga också - det är slitsamt att vara snyggast i Österbotten!

Matte bad mig annars att hälsa (när har matte annars blivit den som får ge order och bara glida genom livet, det är ju MIN uppgift som katt!) att orsaken till den långa tystnaden är att hon är sjuk. Jaha? Vet ni, det stör åtminstone inte mig! I och med att matte varit lite mera hemma, så har servicen blivit mycket bättre här! När helst man behöver något är det bara att jama, helt i min smak! Purr-purr.

Nåja, på tal om matte, så nämnde hon ju i ett tidigare inlägg att hon har en ateljé där hon brukar måla, och att hon skall visa er några av sina alster. Det har hon ju förstås inte gjort ännu, så då skall jag istället passa på och visa er min favorit! Självklart är jag ju hennes musa och inom en mycket snar framtid räknar jag med att Patriksbackan är fylld med alster föreställande mig och enbart mig! Purr-mjau!

         Akryl och tusch, 32 x 42,5 cm. 

Är den inte, tja, purrfekt? Matte kallar den "karikatyr", jag vet inte vad det innebär, men husse sa att den fångar min personlighet och mitt ego perfekt - och inte kan jag ju annat än hålla med, purr-purr. :)
Här inser man ju att mina människor trots allt har förstått mitt värde och min position i samhället.

Skönhetssömnen väntar! //Quattro