068. Jims hämnd; ett kapitel ur och om trotsåldern

 Svaret på Quattros förra inlägg lät inte vänta på sig.
Ni minns kanske att katterna, och i synnerhet Quattro,
har en favoritplats som är deras alldeles egna här på Patriksbackan?
Här, en liten minnesbild så alla är med på vad vi pratar om:

Ah, den ja, hur mysig som helst alltså!
Med den lilla svarta skinnfällen, de små urtjusiga mjukismössen och det vackert bäddade sänglinnet.
Känner ni gullighetsvibbarna? Att det hela gränsar till Ernst-perfektion?
Håll den tanken och kika på dagsläget nedan:

Japp, Jim har inte bara funnit utan dessutom intagit tronen, med storm.
Oberäknelig och förödande valp-yrvädersstorm.
Han har bäddat själv, så som alla anständiga hundar gör,
han har gnagat och flyttat runt lite och till och med tagit med eget mellanmål,
att somna på tom mage är inget alternativ.

---

Dethär minns ni också säkert,
hur nöjda de var när skylten äntligen kom upp,
som bekräftelse och som påminnelse om en så löjligt självklar sak:

...Och detta är förstås läget just nu:

...gamla (enligt vissa rent uråldriga och urkorkade) lagar kan se sig där bak.
 

Om ni nu är så tuffa, så kom och hämta er mus själv då!

Näin meille. 
Jim byter tänder,
växer om katten
och skäller på byn.

//lillHill - att uppfostras med attityd.