075. En helkväll vid Sunds

Nepp, jag släpper inte detta med trädgård riktigt än, dels för att det är så roligt att äntligen ha kommit igång med den och dels för att jag hade lyxen att bli inbjuden Sunds Trädgård i Jaokobstad på en VIP-kväll exklusivt för bloggare. Vilken lyx att ha hela inredningsbutiken och trädgården för sig själv och inte bara en eller två - utan hela fyra trädgårdsmästare som höll föreläsningar, visade de senaste trenderna och stod till vårt förfogande för alla våra funderingar. Hur inspirerade jag tyckte det var ids jag inte ens försöka förklara i ord, jag låter bilderna som jag tagit tala för sig själva. Så mycket kan jag ju säga att när hjärnan och hjärtat bakom hela arrangemanget, Kitty, påminde oss om att vi inte skall glömma våra goodiebags när vi far hem så undrade jag om jag möjligtvis kunde få stanna istället...

Vi skulle ju inte ha nånting, jag och Mimmi, som också var med, inget alls, trots detta hade jag tagit firmans Transporter när jag plockade upp henne halvvägs. "Skit ti va utan", löd mottot och "man veit ju itt va man råk hitt", löd försvarstalet. Här hemma hade jag dessutom dragit till med "Mimmi har så mytji me siin träägåål (sant) att he her ho som ska ha (också...)".

Sunds:  

En pigg höstbukett med äpplen, en kulle rävungar och två kelsjuka frassar.

Hur häftig är inte denna luddboll till blomma?

En bråkdel av alla arrangemang och planteringar, den stora till höger är en liten del av ett sk Woodland - det närmaste man kan kan komma en sagoskog i sin egen trädgård. (Måste. Ha.)

Väl hemma igen:

Slutreslutatet av en lyckad kväll! Nyfikna på innehållet? - Klaart he! 

"HILLS"-bokstäverna i trä på övre hyllan köpte jag, så nu är mitt "Hill's Kitchen" komplett.
Även chokolådan och plåtburken på nedersta planet är fynd från Sunds.

HILL'S KITCHEN. Japp jag är nöjdast i byji!

Plåtburken var en av alla gåvor vi fick i Goodibagen och godaste chokladen köpte jag med mig!

Ytterkrukan - papperspåsen - var också en gåva och blomman inuti är en specialorchidé, som blommar vackert gult varje påsk, den är också faktiskt inhandlad vid Sunds för ett anta år sedan.

När jag äntligen fick till en gräsmatta så dök ju dessa godingar upp istället, fula plaströr som sticker upp här och var helt omotiverat (enligt mig) och förstör min idyll. Detta tänker jag råda bot på med att anlägga rabatter runt omkring dem och låta blommorna växa sig vilda och hög. Så väl vid Sunds passade jag på att köpa med mig två stycken Alunrötter - Heruchera 'Can Can' med rödlila blad. Gissa om jag blev överraskad sen när det i vår goodibag fanns en till, en rödbladig Alunrot kallad Heuecher 'Amethyst Mist', mittiallt hade jag en vacker trio att gräva ner! 

Sist men absolut inte minst är mina kryptallar. Dessa två vildingar blev som pricken över i:et på vår terrass. Innan vintern kommer jag nog att gräva ner dem i raden med tujor, men åtminstone över Veneziaden får de stå här och vara fina för våra gäster.

Sommarvärmen har ju äntligen anlänt!

lillHill - Som gräver ner he ja handlar

074. Blanda häften bark i brödet

Det var ju de utlovade bilderna av vår gårdsplan!

Jag inleder först med lite skisser, något som numera tycka ha blivit en vana här på bloggen,

vackert så, jag får ju rita av mig och ni får en bättre helhetsbild av vad vi egentligen sysslar med och var.

(Missade ni de förra skisserna? Här hittar ni hur allt såg ut (eller inte såg ut) före 

och Här finns skisser på hur jag funderade kring hur slutresultatet skulle bli (om 20+ år...))
Sååå, hur blev det nu då, var är vi idag?

Taa-daa! Detta är läget just nu! Och med en förklarande text:

...Och med en uppförstoring av det intressanta:

Hiss eller diss? Åsikter, frågor, förslag? :)

Javisst skall ni även få riktiga före-, under- och just nu bildbevis!
Låt kameran take you away! 

Först gräsmattan som finns till vänster om huset i skissen:

Vi fortsätter med infarten sett från huset:

Och sist huset, sett från infarten:

Bilder från när vi sådde in gräsmattan (och Quattro hjälpte till):

Samt bilder på vad man kan göra med 34 kubik bark om man inte vill blanda hälften i brödet:

Det lilla vi har, växer och mår:

Ni undrar kanske vart de storslagna planerna på trädgårdsland och jordgubbsland har lämnat?
Varför har vi inte gjort mer? Var dethär allt?
Att sätta potatis i augusti är ingen höjdaridé, samma sak med morot, rödbetan och alla dess vänner.
De vill som inte riktigt ta sig, när frostnätterna börjar komma och drivor av snö sakta blåser in.
Så den spännande fortsättning på vårt garden-äventyr får ni följa igen till våren, it's a never ending stoory!

Fast vet ni vad som är extra häftigt?
Imorgon är jag bjuden på VIP-kväll till Sunds Trädgråd i Jakobstad!
Jag och bästa Mimmi skall får se på allt vackert och mingla med likasinnade bloggkollegor!
För visst är det för sent för potatis, men lökar så som tulpaner, krokusar och liljor, det är det ju helt rätt tid för nu, de skall jag hålla extra utkik efter! Så kanske är årets trädgårdssaga ännu inte över...

// LillHill - smakar bark som råg? 

073. Att vara stenrik

Och så kom dagen, eller egentligen kvällen, när grävmaskinen äntligen kom!

Om någon trodde att Svetsaren var ivrig över att se sina pojkdrömmars fordon rulla in på en lavett på hans gårdsplan, så är det inget i jämförelse med hur jag kände mig. Genast när jag såg ekipaget närma sig längs vägen ropade jag uppspelt "den e här!" slet upp ytterdörren och rusade ut. Rastlöst hoppade jag jämfota och viftade med händerna, jag ville ge den mäktiga maskinen en stor kram för att jag äntligen skulle slippa bo på en ojämn sommaräng.

Som självutnämnd "projektchef" hade jag med mig min plan härifrån bloggen, som jag ritat och som Ni hjälpt mig med, och började ivrigt peka, visa och berätta. Egentligen vet jag ju inget om markbyggnation - men jag räknade med att man med en stor dos fantasi och visuell förmåga kan komma långt, typ.
Jag skulle ju trots allt inte utföra arbetet själv, det är ju sådant man anlitar proffs till, stackars yrkesman...

Och tur var väl det, att jag fick fantisera, det som jag gör bäst, så fick proffset sköta den grundläggande verkligheten, det som han gör absolut bäst - för bäst, det blev det! Problemet var väl snarare det att när jag hade färdigt fantiserat så fick jag börja hjälpa till. Eller tja, det var väl inte jag som var själva problemet, det var marken vi byggt på som gjorde att vi stötte på sten.
Bokstavligen.
I hundra miljoner tusental.
Potatisstora stenar i det oändliga dök upp när maskinen hade skalat bort det översta lagret av matjord med skräpgräs och rötter för att förbereda nya jord att så in gräsmattan i.

Grannens hus i bakgrunden, Svetsaren som jobbar och de resterande stenarna i förgrunden...

Detta var i och för sig heller inget problem, de var ju bara att plocka bort. En efter en efter en...

Det var här där jag blev problemet. Gnällig och uttråkad såg jag ingen ände på stenarna.
"De måste växa här" tänkte jag, "det är här de har odlat all världens sten... sedan stenåldern." 
Frontlastarskopa efter frontlastarskopa fylldes för hand med sten och kördes bort och ingenstans tycktes de till synes minska.

En av alla skopor med sten som vi kört bort.

Till sist gav jag upp.
"Vad behöver vi egentligen såhär stor gräsmatta till?" undrade jag och kastade en sten som missade skopan med en meter i sidled och två meter i längd. "Vi har ju redan en stor plätt på andra sidan huset, räcker inte det? Det är bara en massa jobb med att klippa och sköta..." Nästa sten missade också.
"Jag arrenderar ut skiten!" utbrast jag och missade skopan igen. "En markägare behöver nog dethär grustaget mer än oss!" Nu siktade jag inte längre, resultatet var ju ändå detsamma.
Svetsaren tyckte jag var lite drastisk och bad mig gå in och kolla blodsockret. Pah!

Så, alla bönder därute som läser min blogg, nu har jag en finfin bit odlingsmark att arrendera ut! Den sträcker sig från grannens tomt fram till, i linje med, baksidan av vårt garage (på bredden) och på längden från den andra grannens åker fram till riksåttan, typ. Dock är jag jättedyr på arrendet  för jag har trots allt plockat bort typ hälften av alla stenar som syntes innan jag gav upp. Priset baserar sig alltså på sveda och värk samt en garanterat rikligare skörd tack vare detta, och är därmed inte förhandlingsbart. 

Jag hoppas Ni andra är nyfikna på att se hur gårdsplanen ser ut såhär långt, än är vi inte klara, men tre dagar med grävmaskin ger verkligen drastiska resultat snabbt! Hålls kvar, nästa inlägg kommer att innehålla en fotobomb med före, under och just nu bilder! :)

//lillHill, steinrik och itt så träffsäker...