057. DIY: Påskgräsgubbar

Mamma har varit här och vi har påskpysslat.

Och det är inte vilket pyssel som helst, 

det är mera en experimentell odling som vi har gjort i många, många år, 

och varje år är det lika spännande att se att detta verkligen lyckas!

Vi kallar dem påskgräsgubbar, gjorda av tunna strumpbyxor och bollar av jord,
placerade i passliga vaser och glas, suger de i sig vatten med hjälp av sin strumpbyxhals och gror på så vis grönt gräshår på sina, just nu, kala huvuden sådär lagom till påsk (om man är ute i tid, typ NU).

Dessutom sådde vi "vanligt" påskgräs med narcisser i mitten och självklart skulle Quattro ha sin egen kopp med kattgräs, så det fixade vi också medan vi ändå klottade med frön, vatten och jord på matsalsbordet.

Trevliga pysselstunder, här kommer bilder:

(bilder MED gräshår får ni närmare påsk) ;)

Narcisserna och påskgräset i sin korg.

Så lyckas du själv med din egen gubbe. :)

Där ser ni fröna som skall bli frisyrer, rosetterna får sitta kvar åtminstone tills 'håret' börjar växa.

Trevliga pysselstunder! //lillHill

056. Vårens första detaljer

Våren har anlänt Patriksbackan!
Tjuvkika själv om du inte tror mig:

1. Grönväxterna trivs igen!
2. Ljusen hänger med året om, om än i mindre utsträckning under sommarhalvåret. 

Stolarna svidar om till vårdynor med ett fräscht tryck från svenska Spira. Bordet får sig också ett lyft med en pigg löpare även här med ett svenskt tryck, detta från Svanefors. Både dynorna och löparen är sydda av syateljén SY OM i Jakobstad. Sååå vårsnyggt! :)
Frassen Garret gillar också läget!  

Iittalas Taika - inhemskt och hållbart, färgglada och detaljrika - och helt i min stil!

1. Tulpaner är ett säkert vårtecken!
2. Köket är fullproppat med bland annat färgglada glas och skålar
och burkar med nödvändigheter som te, nötter och kryddor.

Det var en liten titt, välkommen åter, mer utlovas snart igen! :)

055. Vill du bli min Cavaljer?

Varför Cavaljer? tänker säkert inte så många av er. Jag tänker berätta det ändå.

Jag är en van hundägare. Vi har i alla tider haft hundar hemma, och som lite var jag inte på dagis, utan jag var på kennel. (Aja, det är därför hon är som hon är, tänker ni nu.) Min första 'egna' hund ärvde jag efter min mormor, en gammal Samojed vid namn Ana-Malay.

Sedan fick våra Jämthundar valpar vilket resulterade i att jag och min bror fick vårdnaden om en egen lite en, Cozmoz. Snabbt växte han ju sig större och tillsist för stor för att vi barn skulle kunna ha ut honom i koppel, men världens snällaste utehund var han!

Min första, alldeles egna innehund, köpte jag för sparade månadspengar och små penninggåvor jag fått av morfar och farfar vid födelsedagar och jular. Detta var sommaren innan jag skulle börja sjuan, jag var tretton år och världens lyckligaste som fick ägna all min lediga tid åt min lilla Cavaljer Pim.

Jag skulle vilja visa bilder på hur söt han var när han var i Jims ålder, men se, dethär var på den tiden när vi fortfarande hade gamla mark och digitalkameror var lyxvara. Att slösa de 21 bilder du hade på rullen för att kanske få en icke-suddig bild av en vild valp gjorde jag förvisso, men det var inte uppskattat, och dessa 21 suddiga bilder är förstås papperskopior prydligt inlimmade i album.

Det var min hundhistoria, Pim hade ett starkt hjärta och levde 12 år, alltså upplevde han både övergången till euro, min högstadietid, min gymnasietid, ja, all tid fram till nyårsafton 2012-2013. Han hann till och med uppleva digitalkamerornas intåg i det vanliga hemmet, och mer därtill, när de blev så vanliga att familjen inte bara hade en, utan även varje tonåring hade utöver detta en egen.
Jag låter ett gäng mycket gamla bilder jag hittade i mitt (digitala) arkiv betona det jag just skrev.

"Pim, vi har fått en egen kamera, vi kan ta massor av bilder på oss själva - vilken originell idé!" 

"Vad vi ska med dem till? Jag vet inte, Facebook finns ju inte ännu."

"Varför svart-vitt? För att det är en superhäftig NY inställning vi inte sett förut!"

"Jag lovar, svart-vitt blir säkert trendig pånytt en dag!"

"Pim, titta RAKT in i kameran!"

"Uttråkad? Redan?"

"Hey, är dethär din eller min bild?"

"Happy, happy, happy!"

"Okej, sista, vi tar en promenad istället."

Sådär, detdär sa väl sig själv?
Vi skaffar Cavaljer för att jag ser ut som en sådan.
"Sådan matte, sådan hund" är en regel vi håller stenhårt  på hemma hos oss.

054. Förälska dig i Jim!

På allas begäran kommer nu en allra första tjuvtitt
på lillkillen som snart flyttar hem till oss här på Patriksbackan!

Känsliga läsare varnas dock!
För visst vimlar Patriksbackan redan av ulliga och gulliga varelser;
som den självutnämnda skönhetsdrottningen divakatten Qattro
och undertecknad själv - yours truly lillHill,
som är en lite väl söt diabetiker, detta bara för att bara nämna några.

Men unge herr Jim slår oss båda tillsammans, en charmerade buse med djupa bruna ögon,
som med en vikt på snart ett kilo enkelt kan däcka dig med en söthetsöverdos.
Ni har blivit varnade, här är han:

Foto: Eleri Uusitalo. Bild lånad av: Kennel MiniMajesty.

Åh, visst blir man lite kär... :)
Svetsaren frågade försiktigt häromdagen om även valpen kommer att börja blogga.
Jag lyfte blicken från min bärbara bloggdator samtidigt som Quattro tittade upp från sin surfplatta.
Vi utbytte blickar innan vi båda tittade roat på Svetsaren.
"Men, gulle," svarade jag, "han är ju bara en liten bebis!"
Och Quattro tillade: